Alla dessa handlingsplaner, målformuleringar och visioner. Visst kan man bli ganska trött på dem? Anledningen till att vi känner oss lite håglösa inför en ny bunt planer brukar vara att de är oprecisa, fulla av vackra ord och innehåller sådant som ingen vettig människa kan vara emot. Eller?
Vision 2020 för Göteborgs universitet anses av många vara en plan som ligger på den övre halvan av skalan, alltså hyggligt angelägen och tydlig i sina mål. Men poängen är ändock att den skall åtföljas av handlingsplaner och mål på alla nivåer inom universitetet. Annars blir den verkningslös. Vid vår fakultet har vi skrivit en handlingsplan 2013-2015 och en verksamhetsplan för 2013. Ni skall alla ha fått del av den via era prefekter. Den finns också att läsa här.
Inom det område som primärt är mitt, alltså forskning och utbildning på forskarnivå tänkte jag här på bloggen lyfta fram några av de mål och strategier som vi angett i den inlämnade planen.
Jag tror att området som i Vision 2020 kallas ”Aktiv strategisk rekrytering” är av särskilt stor vikt nu efter omorganiseringen. Rekryteringsfrågorna ligger nu i större utsträckning än tidigare på varje institution och det är också där de bästa strategierna kan utvecklas. Jag tror att en bra början vore att varje institution satte samman särskilda permanent sökkommittéer, eller motsvarande grupper, av seniora forskare och lärare med god överblick, ledda av någon av prefekterna. Syftet med dessa grupper är att ha en beredskap för externa rekryteringar avseende allt från post-docs till professorer. Men också att vara de som tar fram goda förslag inför de återkommande möjligheter som ges att rekrytera via t ex Pro Futura, Wallenberg Fellows m fl.
I rekryteringsarbetet behöver vi tänka framåt: vilka forskningsfält vill vi fördjupa eller förnya? Vilka utbildningsområden kräver nya lärarkrafter? Sökkommittéer är ett sätt att institutionalisera en sådan tankegång och arbeta upp goda gemensamma nätverk.
I detta arbete får vi dock inte stirra oss blinda på vad som händer i omvärlden, också vid vårt eget universitet finns ytterst goda krafter som det finns all anledning att försöka bibehålla. Låt oss komma ihåg vikten av att utveckla och bibehålla den kvalitet i forskning och utbildning som redan finns. De nydisputerade forskarna måste ges en bra chans att visa framfötterna om inte annat för att kunna erhålla en post-dok-period vid ett annat lärosäte och kanske i sinom tid komma tillbaka, med nya kunskaper och nya nätverk.
Marie Demker