I skrivande stund diskuterar vi på Humanistiska fakulteten hur vi skall hantera smittspridningsrisker samtidigt som vi håller hög kvalitet på vår utbildning, forskning och samverkan. På min dagliga agenda återfinns frågor som rör pandemins betydelse för lokalbokning, studieplatser, arbetsmiljö och examinationer. I sitt senaste beslut den 4 juni har rektor markerat att digital utbildning och distansarbete fortsätter att vara en generell ram för vår verksamhet, men att det finns möjlighet till andra lösningar. Och framför allt, att vi bör planera och organisera för en långsam och anpassad återgång till den typ av verksamhet vi hade innan pandemin bröt ut i vintras.
Men den anpassningen kräver en stor mängd mikrobeslut såväl på fakultetsnivå som på institutionsnivå, liksom hos campusservice. Och det är den processen några av oss nu är indragna i, och lär vara ytterligare ett tag innan det blir semester. Utgångspunkten är hela tiden att inte bidra till ökad smittspridning. Tyvärr har Västra Götalandsregionen fått en ökad smittspridning och antalet IVA-vårdade är visserligen avsevärt färre än i april men de minskar inte i en takt som varit önskvärd. Antalet nya fall har sedan en månad tillbaka legat mellan tre och sex, med undantag för ett par dagar då ännu fler togs in. Det är alltså fortfarande stor risk för smitta i vår region och detta måste vi ta särskild hänsyn till när vi fattar våra beslut.
Som enskilda personer har vi ett mycket stort ansvar för att inte Covid-19 sprider sig och särskilt för att skydda de äldre från smitta. Att ta ett sådant ansvar kräver att vi vet och förstår hur smittan sprids, vad det rör sig om för sjukdom och att vi kan förutse vad våra handlingar får för konsekvenser. Information finns på Folkhälsomyndighetens webbplats, på 1177:s corona-sidor och SvT:s webbrapportering är mycket informativ. Som arbetsgivare skall vi underlätta för medarbetare och studenter att ta eget ansvar för att minska smittspridningen. Om man tillhör en riskgrupp kan särskilda anpassningar bli nödvändiga i varje enskilt fall. Allmänt bör vi organisera verksamheten så att det inte uppstår trängsel i våra lokaler, att vi inte erbjuder buffet eller plockmat, att det finns gott om möjligheter att tvätta händerna och att undvika kollektivtrafiken för resor.
Jag har noterat att det fina vädret skapat utrymme för större sällskap av personer på vår gräsmatta och runtomkring huset. Vid flera tillfällen har jag lagt märke till att de inte iakttager någon fysisk distans och gärna delar både mat och dryck med varandra. Tyvärr har ett liknande beteende ökat även generellt i stadsrummet vilket jag tror medverkar till att smittspridningen inte minskar. Det är inte bara ansvarslöst i relation till de människor man möter att bete sig så, det är också moraliskt förkastligt i relation till dem som är äldre och vars överlevnadschanser är mycket små om de blir allvarligt sjuka bland eftersom ytterst få av dem orkar med den påfrestning som t ex respiratorvård innebär.
Men, som jag redan sagt i många sammanhang, det finns en sak som är viktigare än annars i år. Tag ordentligt ledigt! Se till att få några veckor i sträck där mejl och telefon har autosvar. När hemarbete blivit norm så kan det vara svårt att känna skillnaden när man är ledig – se till att bryta av tillvaron och göra helt andra saker än under den digitala våren. Som vanligt läser jag böcker på sommaren men det här året envisas jag nog med att rekommendera friluftsliv än mer än bokläsning 🙂
För den som är det minsta intresserad av kulturhistoria, biologisk mångfald och strövtåg i regionen kan jag varmt rekommendera en utflykt till naturreservatet Komosse i Ulricehamns kommun.
