Tillförsikt i återgången- och en utredning om biblioteket

November. Ljuset blir alltmer sällsynt, men glädjen också desto större de dagar solen visar sig. Höstlov, allhelgonahelg och Gustav Adolfs-dagen är passerad. Klockan återställd till normaltid. Jag gladdes i veckan som gick åt att gå till jobbet i morgonens första ljusa timme. Men vi vet alla att mörkret rullar vidare in emot oss innan vi når vändpunkten strax före jul.

I den fas av post-pandemisk återgång till campus både för studenter och medarbetare där vi nu är uppstår många nya kontaktytor, mest till glädje men också en del friktion. Jag har sagt det förr men säger det igen, vi behöver alla vara uppmärksamma också på de negativa fenomen som kanske lite oväntat dyker upp i återgången. Plötsligt är det ljud, rörelse och krav på samordning eftersom man är på plats igen. Och mötena avhålls i ett rum där vi måste förhålla oss till varandra även i kaffepausen. För att inte tala om ängslan och oro som finns kvar – är alla vaccinerade, hen som hostade därborta och hur gör jag när plötsligt någon vill byta från fysiskt till digitalt möte? Vi är varandras arbetsmiljö, de här frågorna är inga som chefen, AMO , facket eller företagshälsan löser (även om dessa aktörer är goda resurser) utan en god arbetsmiljö i återgången är något som vi alla, och då menar jag alla, förväntas bidra till och stötta varandra i. Visa uppskattning, fråga hur det känns att komma tillbaka, låt inte vissa kolleger glida iväg när andra återkommer, gör saker tillsammans igen, ge tid för samtal och prata gemensamt om svårigheter och problem.

Universitetsbiblioteket har ånyo varit föremål för en extern utredning, Björn Brorström (tidigare rektor i Borås) har intervjuat och analyserat förutsättningarna för universitetsbibliotekets verksamhet. Några av de förslag han lägger fram är att bibliotekets budget skall äskas och förhandlas på samma sätt som för andra enheter istället för att vara fixerad vid en viss procentsats av universitetets tilldelning, att biblioteksnämnden skall få en starkare ställning bl a i budgetarbetet och att bibliotekets resurser i undervisningen skall vara en slags ”kollektiv nyttighet” på så sätt att kunskapen kommer alla till del utan köp/sälj-modell. Utredningen föreslår också att budgeten för inköp av medier särskiljs från driften i övrigt, och att dessa två hålls åtskilda. Utredningen har presenterats i ledningsrådet men det det är ännu oklart hur förslagen kommer att behandlas och beredas. Jag får säkert anledning att återkomma till det. Rapporten finns att läsa här.

Jag ser fram emot en vinter där vi återtar och upprättar vår närvaro i Humanisten på alla sätt. Många kurvor pekar nu åt rätt håll och jag märker en optimism i verksamheten på olika sätt; engagemang i utbildningsutveckling, anställning av doktorander och lektorer och allt fler externa arrangemang för att nämnda några. Studenterna finns hos oss igen i stora skaror (både våra egna och andra), ombyggnaden till studentbostäder i Språkskrapan är igång och söktrycket till de flesta av våra utbildningsområden är fortsatta mycket högre än det var före pandemin. Tillförsikt. Ordet för denna senhöst får bli tillförsikt.