Lucka sex: Andra advent och Finlands självständighet

Den vän som jag känt längst av alla har sina rötter i Finland och Ingermanland. Vi träffades i andra klass i skolan och har hållit ihop vår vänskap sedan dess. Det är faktiskt mer än ett halvt sekel. Genom henne kom jag att förstå andra världskrigets fasor på ett annat sätt än via historieböckerna. Hennes far var från Ingermanland, som tillhörde Sovjetunionen, och hade varit krigsfånge i tyska läger i Baltikum. Den erfarenheten hemsökte honom i återkommande mardrömmar. Även vistelsen i Sverige skuggades av flyktingskapet, svårigheten att få svenskt medborgarskap och hoten från Sovjetunionen långa öron, det var något jag fick med mig från tidig ålder.

När jag blev statsvetare kom jag att känna stor respekt för den finska utrikespolitik som lyckades hålla Sovjetunionen på en armlängds avstånd under så lång tid under kalla kriget. Där spelade också Finlands självklara plats i den nordiska gemenskapen en stor roll. Den finska självständighetsdagen den 6 december till minne av frigörelsen 1917 har därmed en personlig betydelse för mig – den är viktig för en människa som står mig närmare och som har känt mig längre än någon annan utanför familjen. Men dagen representerar för mig också ett av den politiska historiens mer relevanta och intressanta fenomen.

Andra advent högtidlighöll vi idag genom att tända en fin ljusstake i trä, hemslöjd från Västergötland, vars sju lågor fladdrade magnifikt mot den fina bomullsduken från 1970-talet. Den har jag fått efter mormor, som gick bort 2004, och den tillhör de vackra vardagsvaror som blev allmänt tillgängliga i Sverige under 1960- och 1970-talet.

Ljusstake från Västergötland. Bordduk från 1970-talet.