Humanisten 2020 – Dekanblogg

30 december, 202030 december, 2020

Nu lägger vi ett tungt år bakom oss

Vi står på trappan till 2021. Vaccineringen mot Covid-19 rullas ut, i början i lite små steg men enligt vaccinsamordnare Richard Bergström kommer takten i april vara sådan att varje vuxen svensk skall ha en möjlighet att vaccinera sig. Kanske kan vi åka och träffa vänner och släktingar i Sverige under sommaren? Kanske kan vi snart till och med träffa den familj som befinner sig på andra sidan jordklotet? Och, möjligen finns det en chans för en semesterresa med tåg till Wien, Trieste eller Brest…

Ett tungt år ligger nu bakom oss. Bland lärare och forskare har många gjort heroiska ansträngningar och offrat mycket annat för att digitalisera, ställa om och hitta nya arbetssätt. Studenterna har fått hantera en helt ny verklighet, en studiesituation som ingen av dem valt själva och som ibland varit svårbemästrad. Bland den administrativa personalen har tempot varit högt, flödet tidvis intensivt samtidigt som rutiner fått läggas om och okonventionella lösningar måste accepteras. Som dekan har jag arbetat ovanligt långa dagar, tvingats planera om och vända på en femöring alltsomoftast, samt fått rycka in ovanligt många gånger på helger och ledigheter för att lösa problem. Själv har jag också haft ett år av personlig sorg och oro och den situationen vet jag att jag delar med många av er.

Men nu, dagen länger sig redan några minuter för varje nytt datum i almanackan och om det är något vi säkert vet så är det att solen kommer tillbaka. Vi kommer att få uppleva de långa ljusa kvällarna i april och se vitsipporna blomma i vägkanterna. Naturen har ett cykliskt förlopp som skapar lugn åtminstone hos mig. Men på fakulteten står vi inför förändringar – äntligen skall vi kunna inviga vårt hus (sannolikt digitalt men ändå) och börja genomföra de externa aktiviteter vi hade planerat för 2020. Vi kommer sannolikt att under höstterminen försiktigt kunna välkomna studenterna tillbaka i portioner och därmed också nyttja alla de pedagogiska och tekniska möjligheterna som finns i våra nya undervisningslokaler. Kanske kan vi också skapa utrymme för workshops och konferenser? De strategier för arbetet som styrelsen antog i juni 2020 kommer äntligen att kunna påbörjas på riktigt. Ekonomin hämtade sig under 2020 och tillströmningen av studenter ser inte ut att minska inför nästa år. Kvalitetsarbetet inom utbildningen fortgår och pekar på enskilda brister att åtgärda men framför allt på en god och jämn kvalitet på våra utbildningar. Institutionerna har hittat former och organisation för att använda resurserna – som ökar både genom ökat antal studenter och genom extra tilldelning – på ett långsiktigt hållbart sätt.

På många sätt kan 2021 bli ett år av nystart och omstart för fakulteten där vi kan fokusera på att utvecklas genom nya forskningsfrågor och nya möten med externa parter i det omgivande samhället. Ett år där humanioras plats i samhällsutvecklingen, både lokalt och internationellt, blir självklar i kraft av den outtömliga kunskapsresurs som utgörs av forskningen och utbildningen i vår verksamhet. Vi står vid dörren till något nytt, något lovande och förhoppningsfullt. Låt oss ta vara på den känslan.

Gott nytt år!

Vi står inför ett nytt år och öppnar en dörr till en lovande framtid. (Konstmuséet, Göteborg 201230)

7 januari, 20207 januari, 2020

Humanioras plikt och vikt inför 2020-talet

På Trettondagsafton den 5 januari skrev jag och dekanen för humanistisk och teologisk fakultet i Lund Johannes Persson en debattartikel i GP där vi argumenterade för en stark och ny forskningssatsning på humanistisk forskning i syfte att skapa breda teoretiska plattformar och starkare incitament för samarbete både inom humaniora och mellan humaniora och andra vetenskapsområden. Humaniora är en nödvändighet, menar vi, om de problem och svårigheter som återfinns såväl på mikronivå i vårt eget samhälle som på den globala nivån skall kunna hanteras. Men en försvinnande liten del av den statliga forskningsfinansieringen landar i humanistiskt inriktade verksamheter, något som på lång sikt riskerar både att försämra samhällets motståndskraft vid kris och oro men också utarma själva kunskapsbasen för samhällsutvecklingen.

Inför det nya decenniet krävs verkligen en förnyad kamp för kunskap och för kunskapens roll i samhällsutvecklingen. När anekdoter och åsikter jämställs med verifierad kunskap i samhällsdebatten eller när dramatiken i en medieberättelse är viktigare än sanningshalten, ja då behövs vi. När källkritiken brister eftersom många hellre blir smekta medhårs än får sina fördomar ifrågasatta och när längtan efter den homogena nationella gemenskap som aldrig funnits växer sig politiskt stark, ja då behövs vi. Man får gärna kalla oss tråkiga, men då står vi ändå där med våra ”å ena sidan och å andra sidan” eller ”det beror på hur man menar” och gör tillvaron komplicerad. Det är en del av vårt jobb. Då är det lite symboliskt att just detta första år av 20-talet så samlas vi alla i ett och samma hus, och vilket härligt hus se’n… Här kan vi – med viss distans och i ett flödande klart ljus – analysera och diskutera samhällsutvecklingen, men också bjuda in till samtal, studier och fördjupning inom ett brett humanistiskt område.

För mig personligen innebär också det nya året och det nya decenniet att jag går in i den andra fasen av mitt dekanskap. För tre år sedan tillträdde jag som dekan för Humanistisk fakultet och jag kan verkligen inte säga att jag visste vad som väntade 🙂 Nu har jag blivit varm i kläderna, för att inte säga hemtam, på fakulteten och ser fram emot de kommande tre åren med stor glädje och tillförsikt. Kanske kan vi nu (äntligen) få gå över i en fas där vi aktivt förvaltar och utvecklar våra styrkor och utröner hur den kan tas tillvara i vår nya miljö.

Varmt välkomna tillbaka till ett nytt verksamhetsår och till vårt nya intellektuella hem.

15 december, 201915 december, 2019

Nytt hus, nytt år och nya förväntningar!

Det lackar mot jul. Och vi har tagit emot vårt nya hus, om än mycket arbete återstår med inredning och annat jox. Från fakultetsledningens sida ser vi fram emot 2020 när husets potential skall förverkligas. Inte bara programmet som arbetsgruppen ”Humanisten 2020” jobbar med känns förväntansfullt utan också de ännu okända möjligheter som det innebär att dela ett gemensamt hus. Möjligheten att träffas på kort varsel, att ta fika ihop, kvista över på ett seminarium som pågår på granninstitutionen eller spontant diskutera gemensamma frågor kring utbildning eller forskning – allt detta kan ge oss en ännu oanad styrka!

I fakultetsstyrelsen pågår just nu arbetet med att grundlägga en vision och strategi för vår fakultet. På årets sista styrelsemöte den 17 december kommer styrelsen att diskutera två olika förslag som ledamöterna arbetat fram. Och därefter tar ett berednings- och förankringsarbete form som inför beslut under senvåren eller försommaren.

Alla vet att våra lokalkostnader ökar med det nya huset. Men bakgrunden till det är i första hand att vi ökar våra ytor och inte att de nya lokalerna är påtagligt dyra. Tidigare betalade vi i ca 2500 kr per m2 och år och nu har den kostnaden stigit till 2800 kr m2. Med tanke på att alla lokaler är ombyggda och stora delar helt nybyggda är det inte en orimlig ökning. Varje instutions lokalkostnad beräknas av fastighets- och serviceenheten genom tillämpning av en modell som tar hänsyn till en mängd olika faktorer, t ex städning, avskrivningar vid sidan av själva lokalytan. Den totala lokalkostnaden för fakulteten ligger på ca 68 miljoner per år. Grunden i lokalkostnadsmodellen är den s k enskilt förhyrda arean för varje institution, vilket i praktiken betyder den egna kontorsytan.

Budgeten för bygget har hållits relativt det påskrivna avtalet från 2016. Däremot gjordes flera förändringar under den långa projekteringsfasen fram till byggstart vilket påverkade budgeten. Inga nya kostnader har dock tillkommit för oss under arbetet, tvärtom har vi själva reducerat de investeringskostnader som beräknats och på det viset också kunnat hålla lokalkostnaden nere. Vi har återvänt möbler (en del av dessa kommer att rekonditioneras under våren), vi har kunnat köpa in AV-utrustning inom ramen för våra egna investeringsramar (vilket inte var planerat i projektet) och vi har lämnat ifrån oss ett antal m2 genom att avsäga oss språkskrapan. Däremot har vi under byggtiden haft kostnader för ytor och materiel vi inte kunnat utnyttja vilket vi nu diskuterar med universitetsledningen.

Förhoppningsvis kan vi nu lägga en tung tid bakom oss och vända ansiktet mot framtiden i ett ljust, öppet och välkomnande hus placerat i en tilltalande grön miljö. Jag har också nu varit dekan för Humanistisk fakultet i tre år, tre år som i stor utsträckning också präglats av byggprojektet och en försvagad ekonomi. Nu är byggprojektet i stort sett avslutat och ekonomin har genom hårt arbete vänt uppåt. Personligen ser jag därför fram emot en fortsatt dekanperiod som skall kunna präglas av utveckling och förnyelse i hela verksamheten.

I år är det av kalenderskäl lätt att få en lång sammanhängande helgledighet och jag vill verkigen understryka att den återhämtningen är något jag hoppas att alla prioriterar. Jag önskar också alla medarbetare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Jultallrik från 1973: ”Going home for Christmas!”

10 oktober, 201910 oktober, 2019

Öppet hus – i alla bemärkelser!

Nu har alla äntligen fått en smygtitt, en första koll på hur det nya huset och våra nya lokaler faktiskt tar sig ut. Onsdagen den 9 oktober på seneftermiddagen var det öppet hus på Humanisten. Plötsligt vimlade ett gäng upprymda humanister runt i nya huset. Kollade in om bokhyllorna fick plats på väggen, häpnade över ljuset i trapphallen, fick lite svindel från våning sex och ända ner i källaren, åkte i hissar med stränga röster och dubbla uppsättningar knappar samt beundrade hörsalar, case-salar och den fina teatersalen (black box) djupt inne i berget.

Jag är medveten om att de som kom och tittade var de som också var mest förväntansfulla, men jag hörde bara glada röster och positiva uttalanden. Faktum är att det är nu mindre än två månader kvar tills husets huvudentré åter öppnar, den 2 december (idag endast 52 dagar)! Planeringen för den stora invigningen den 24 april pågår också för fullt, liksom arbetet med Humanisten 2020 för att låta hela vårt första år vara ett smörgåsbord fyllt av humanioras alla bidrag och möjligheter.

Vi står i oktober inför det akademiska årets stora högtid, promoveringen den 18 oktober av alla nyblivna doktorer. Då kommer också våra båda hedersdoktorer Martin Bagge och Claes Eriksson att promoveras. I år är det min tur att medverka på podiet iklädd (varm!) dekan-kappa och vår promotor professor Åsa Arping ligger i hårdträning med sitt latin, likt alla andra i hennes sitaution!

Vi är många som nu ser fram emot att samla hela fakulteten under ett tak. För mig som dekan har det blivit allt mer påtagligt att det inte varit bra vare sig för medarbetare eller studenter att verksamheten varit så utspridd som den varit. Ingen skugga över tidigare beslut, allt rymdes inte här helt enkelt, men det blir en kvalitativ förbättring att ha tillgång till hela bredden i ett och samma hus. Det gäller både för studenterna och för oss som jobbar här. Huset är byggt för att släppa igenom människor, tankar och upplevelser; alltså genomskinligt, ljust och öppet. Låt oss försöka hålla fast vid den tanken även när vi börjar känna oss hemma!

De ekonomiska rapporterna i höst om utbildningsekonomin ger oss lite hopp inför framtiden. Lite fler studenter än tidigare och vi ser en lite bättre matchning mellan kostnader och intäkter. Det bådar gott. Och med ett nytt hus där hela fakultetens verksamhet ryms – som har generösa ytor för studier, samverkan, samtal och seminarier – tror jag att vi kan göra en riktig omstart för hela verksamheten.

23 april, 201923 april, 2019

Humanisten 2020: På visit i ett hus under arbete…

Någon vecka före påsken fick fakultetsledningen och kansliet möjlighet att besöka den byggarbetsplats som har omgett oss under nu snart tre år, och som skall bli vårt nya akademiska hem under många år framåt. Den råa betongen var förstås det mest påtagliga i utsikten, men känslan av att befinna sig i en miljö som verkligen är under tillblivelse var också stark. Arbetet pågick intensivt och vi kunde tyvärr inte få tillträde till våning fem och sex i den nya delen av huset. Men vi fick möjlighet att se blivande undervisningslokaler, entrén, trapphallen, grupprum, dramasal, gemensamma ytor och restaurangdelen vilket gav en väldigt tydlig bild av en ny miljö för studier och forskning.

För vår egen del tittade vi också in i den del som skall bli kansliets och fakultetsledningens huvudsakliga arbetsplats. Själv noterade jag att en av dekanrummets väggar kommer att utgöras av den gamla byggnadens tegelvägg, en vägg som tidigare var en del av trapphallen men som nu alltså integreras i kansliets nya lokaler. Tegelväggen är en symbol för vårt arbete med att hålla samman, integrera och förnya fakultetens verksamhet inom ramen för det nya huset. Men också en påminnelse om universitetets ledord att förnya det överlämnade och lämna det förnyade vidare: Tradita innovare, innovata tradere

Om ni inte redan deltagit i ett studiebesök så se till att via institutionen eller forskningsgruppen få den möjligheten. Det är tufft för många att byta arbetsplats och arbetsrum, att arbeta i en helt ny miljö är både upplivande och påfrestande. Nya dofter, ljud och ljusspel tar lite tid att vänja sig vid. Att få tillfälle att bekanta sig med huset inifrån kan vara ett sätt att få mer konkreta bilder av hur den nya arbetsplatsen kommer att fungera. Se nedan några bilder från vårt besök den 10 april och från de pågående arbetena med anpassa den nya entrén.

Ett besök förbereds via en gajd och arbetena anpassas till tidpunkten så att de besökande kan få se de delar som är mest relevanta för just dem. Men kom då också ihåg att respektera byggnadsarbetarnas tid och arbetsinsats genom att också närvara och genomföra de inbokade besöken!