Lucka tio: Alfred Nobel

Det går ju inte att undvika att notera att i förberedelserna för julen så inträffar också den s k Nobeldagen den 10 december. Den dagen år 1896 dog Alfred Nobel i sitt hus i San Remo i Italien, en anledning till att man skickar blommor till Nobelmiddagen därifrån ännu idag. Men Nobel var uppvuxen i St Petersburg kom att tillbringa mycket tid i bl a Paris, Stockholm, San Remo och Karlskoga (Björkborn) och han talade minst fem språk sedan barndomen. Han och hans bröder var både industrialister, uppfinnare, entreprenörer och filantroper. Men värt att minnas är att vad som idag är en nationell stolthet (Nobelpriset) är resultatet av en i högsta grad internationell verksamhet.

Alfred Nobel fick aldrig några barn och han testamenterade sin förmögenhet som en grund för Nobelpriset – tre vetenskapliga pris, ett i litteratur och ett för arbetet för freden. Priset skulle gå till den som inom vart och ett av områdena gjort sådant som kommit mänskligheten till störst nytta. Ett sätt så gott som något för att stimulera drivkraften att utveckla ett framstegsvänligt och fredligt samhälle.

Sedan några decennier har jag aldrig kunnat följa någon Nobelfest eller engagera mig så mycket i det eftersom maken har sin födelsedag just denna dag. Så också idag. Vi kunde ha fest (utomhus och med lekar, glögg, godis och riktigt fin tårta!) medan alla andra fick ställa in. Ovanligt men trevligt. 🙂

För ett drygt år sedan var jag på Svenska Klubben i Paris för att hålla en lunchföreläsning om fransk politik i halvtid för president Macron. Jag passade då på att titta på det skrivbord vid vilket det berömda testamentet skrevs. Just där på Svenska Klubben vid detta skrivbord skrev han för hand sitt testamente som ännu har så stor betydelse för vetenskap och utveckling. Inte anade Nobel hur framsynt han skulle få bli.

Egen bild från Svenska Klubben i Paris, skrivbordet vid vilket Alfred Nobels testamente skrevs.