En svår höst med e-post-haveri och smittspridning

Hösten 2020 har inte varit någon av de lättare. Det är några veckor sedan jag updaterade bloggen och det primära skälet är att tiden inte räckt till.

Nu börjar e-post-haveriets konsekvenser minska i teknisk mening. Möjligheter att skicka och ta emot är åter för nästan alla, vi har fungerande funktionsbrevlådor och äldre e-post tuggar långsamt in i våra brevlådor. En del får oönskade effekter när återställningar sker i systemen med kastade mejl som dyker upp och utkast som försvinner. Som jag har sagt i olika sammanhang, det här tar tid och vi kan kallt räkna med problem året ut.

Den interna revisionsprocessen av e-post-haveriet, som inkluderar bedömningar av teknisk expertis, är på gång och jag uppfattar att vi kan få en redovisning inom några veckor. En större utredning där förtroendefrågorna och verksamhetens behov står i centrum är förutskickad och direktiv för det arbetet tas fram av en intern arbetsgrupp inom GU.

Jag har hört många medarbetare berätta om goda och konstruktiva samtal med IT-supporten. Själv har jag också haft sådana. Mitt i allt är det glädjande att arbetet med att ”sopa upp” på det individuella planet har skett i god anda. Men frågorna om vår digitala sårbarhet, om datasäkerhet, om datalagring och vår förmåga att stå emot externa digitala hot måste högre upp på den gemensamma agendan framöver. Sådant är lednings- och styrningsfrågor och kräver bra dialog mellan ansvariga chefer, forskande och undervisande kolleger och skickliga IT-proffs. Just nu pågår, i skuggan av covid-19 och e-post-haveriet, ett viktigt arbete med att ta fram säkra lösningar för datahantering. Läs mer här.

Tyvärr har smittspridningen av SARS-coV-2-viruset ökat kraftigt de senaste veckorna, och särskilt i vår del av landet. Storstadsregionerna är mer drabbade än områden med glesare befolkning. Nya lokala rekommendationer har utfärdats, du hittar dem här. Men framför allt måste vi nu återigen fundera på vad vi kan göra för att inte bli en del av smittspridningen. Det här är på allvar och vi måste hjälpas åt att ta ansvar för varandra och för de andra. Varje person kan göra något och det kan vara just det som bryter en smittkedja.

Som en del i att motverka smittspridningen fattade jag beslut den 4 november om att stänga entréerna på Humanisten och att endast ge plats i byggnaden för studenter och medarbetare från vår fakultet. Det var inte roligt men nödvändigt. Mängden studenter hade ökat vecka för vecka, i takt med att andra lokaler stängde sina dörrar, och särskilt efter de nya rekommendationerna. Därmed stängde också servicecenter Näckrosen. Det är en tillfällig lösning och hur länge det förblir på detta sätt beror på smittspridningen och på Folkhälsomyndighetens och smittskyddsläkarens kommande rekommendationer.

Det är november, en gråtrist och mörk månad. Men det är också en månad när vi kan förbereda jul och nyår, en viss ledighet hägrar och mörkret kommer att få ge vika för ljuset. Vi fick också i denna månad besked om att flera vaccin ganska snart är på väg att ut till dem som behöver. För vår egen del ser vi också en positiv utveckling i det att vi får fler studieplatser för 2021 och att allt fler presumtiva studenter söker till våra utbildningar.

Cause nothin’ lasts forever, not even cold November rain, som Axl Rose i Guns N’ Roses sjunger. På återhörande och återseende – på zoom, teams, mejl och på avstånd! 🙂

Sommaren blir inte som vanligt – håll i och håll ut.

Det sista ledningsrådet har genomförts, det sista fakultetsstyrelsesammanträdet, det sista sammanträdet med lärarförslagsnämnden och det sista prefektrådet likaså. Nu stundar helt enkelt sommaruppehåll vid Humanistiska fakulteten.

Men, vänta nu, inte riktigt. Det finns en grupp personer som fortsätter att zooma in och ut, det tycks vara både lärare och studenter, just det, det är årets sommarkurser! I år har fakulteten extra många kurser att erbjuda – allt från klimathistoria till ryska idag.

Dessutom är det många som under sommaren behöver planera och skapa förutsättningar för den terminsstart som inför höstterminen ser väldigt annorlunda ut. Men jag tror att det är extra viktigt i år att inte försöka kompensera osäkerheten med väldigt detaljerad planering långt i förväg. Risken är stor att allt måste tänkas om när vi väl är på plats igen.

Den här våren har varit något alldeles exceptionellt. Tack till alla er som gjort att verksamheten har fortsatt att fungera, tack till alla er som löst problem på daglig basis och tack till alla som stöttat varandra under den här tunga tiden.

En kollega gav mig en gång rådet när jag frågade hur man skulle ta sig an uppdraget som dekan att jag skulle ”springa rakt fram och ta det som det kommer”. Jag kanske inte riktigt har följt denna uppmaning, min kalender och jag är lite för goda vänner för det. Men i dagsläget skulle jag kanske vilja modifiera rådet till att vi behöver ”lunka på rakt fram och ta det som det kommer”. Självklart måste vi planera och skapa förutsättningar för en bra start i augusti redan nu, men jag tror att vi helt enkelt måste vara väldigt pragmatiska och inse att en pandemi är omöjlig att planera för.

Ett sjukdomsförlopp hos en känd sjukdom är ofta förutsägbart och obevekligt hos en individ, men när både antalet personer som drabbas ökar exponentiellt och dessutom sjukdomens förlopp från början är okänt – ja då hjälper det vare sig med excelark eller outlookalender. Mångfalden av effekter som covid-19 fört med sig är svår att redan idag förstå konsekvenserna av. Jag tror att sjukdomen och pandemin leder till policyförändringar i många länder och att den kommer att påverka t ex akademisk undervisning och kunskap. Men det är långsiktiga effekter som vi ännu inte ser.

För vår egen del avser vi att påbörja höstterminen på distans med några undantag. Dessa undantag beslutar prefekterna om i samråd med mig, och de olika momenten kommer att planeras in i lokalerna via campusservice Lorensberg. Systemet skall garantera att det går att upprätthålla fysisk distans och att det finns god tillgång till handtvätt överallt där studenter och lärare behöver vara för undervisning. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med egenansvaret – att undvika smittspridning är absolut prioritet när vi genomför campusförlagda moment. Ansvaret ligger på oss alla i detta – studenter, lärare, administration, ledning och campus.

När detta skrivs är det nästan 30 grader i luften utanför Humanisten. Går vi en lika het sommar till mötes som den vi hade 2018? I så fall har vi definitivt fler saker att oroa oss för än Covid-19. Klimatförändringarna blir alltmer påtagliga även i vardagslivet och måste få konsekvenser för våra verksamheter. I höst kommer arbetet med koldioxidbudgetar att ta fart vid Göteborgs universitet. Klimatramverket innebär ett långsiktigt åtagande från universitet och högskolor för att nå det s k 1,5-gradersmålet. Som lärosäte har vi ett ansvar att just ”lyssna på forskarna” som Greta Thunberg säger, och sedan omsätta det vi hört i beslut och verksamhet.

Och, om vi skall hålla oss till vetenskap och beprövad erfarenhet så blir det en sommar med fysisk distans, handtvätt och resor inom Sverige. Och är man sjuk så håller man sig hemma. Jag tror det kan bli en annorlunda sommar, men också en ledighet med plats för reflektion och eftertanke, för samtal och fördjupning. Saker som lätt hamnar på undantag i ett snabbt snurrande ekorrhjul.

Ta hand om er och tvätta händerna så ses vi augusti!

Covid-19 och påskledigheten – hur går vi vidare nu?

Göteborgs universitet är nu på väg in i en ny fas i vårt omställningsarbete på grund av det nya coronaviruset och sjukdomen Covid-19. Distansundervisning och hemarbete för den som kan är vad som gäller. Men den nya fasen innebär också att det vi sett som krisläge och undantag håller på att bli vårt nya normala. Flera kolleger kring mig har bekräftat just den känslan – att vi är nu i fas 2. Tyvärr innebär det inte att vi ännu ser något slut på det speciella tillstånd vi befinner oss i, men vi behöver istället allvarligt betänka hur vi på ett uthålligt sätt skall orka upprätthålla vårt arbete under ytterligare ett tiotal veckor. Minst.

Jag träffar prefekterna en gång i veckan tillsammans med pro- och vicedekaner och därutöver ses min egen ledningsgrupp. Men vi har tätare kontakt om något särskilt inträffar. Jag sitter också varje torsdag i extra ledningsråd tillsammans med rektor, säkerhetschef, övriga dekaner, överbilbliotikarie, vicerektorer och studentrepresentanter. All information förs därmed upp och ned via linjen. Jag kommunicerar allting av betydelse för verksamheten till prefekterna som för det vidare. På samma sätt för prefekter vidare problem och frågor till mig och övriga i fakultetsledningen. Och rektor och universitetsledningen kommunicerar å sin sida till oss dekaner precis som vi har möjlighet att ta upp för verksamheten avgörande frågor i detta läge.

Men det som saknas är förstås det vardagliga umgänget med arbetskamrater och kolleger. För att lite grand återskapa en arbetsgemenskap kommer nyhetsbrevet Humnytt under de närmaste veckorna att komma en gång i veckan och förmedla lite grand av vad som händer på fakulteten och i omvärlden. Här kan du läsa det Humnytt som kom förra veckan.

Det övergripande syftet med alla våra åtgärder avseende Covid-19 är att minska smittspridningen, platta ut kurvan och därmed minska trycket på sjukvården. Om man vill se saker och ting från den ljusare sidan så ser det lite grand ut som om det faktiskt är på väg att lyckas, antalet patienter som kräver intensivvård ligger stabilt över tid, behovet av nya IVA-platser är sannolikt marginellt enligt Folkhälsomyndigheten och flera andra sjukdomar (influensa, vinterkräksjuka) har slutat sprida sig flera veckor före det datum som är normalt för dessa säsongssjukdomar. Läs mer på Folkhälsomyndighetens hemsida, där finns möjlighet att klicka sig vidare till en bred palett av information. Via Folkhälsomyndigheten finns också information på andra språk än svenska. Lyssna/titta gärna på de dagliga presskonferenserna kl 14.00 (livesänds på SvT digitalt och kan ses i Play) och håll dig uppdaterad via Göteborgs universitets s k Coronasida.

Här kan du se en instruktionsfilm om vad det innebär att ”platta ut kurvan” som är det mantra som nästan alla aktörer i arbetet mot smittspridningen talar om.

Å ena sidan är vi nu långt ifrån varandra där vi sitter vid våra olika hemarbetsplatser och å den andra sidan är vi också gemensamt utsatta för en enormt snabb förändring där beslut måste fattas både snabbt och utan djupare konsekvensanalys. Just nu är t ex alla fakulteter inne i en dialog med universitetsledning kring ett eventuellt ökat uppdrag mot bakgrund av situationen på arbetsmarknaden post-corona. Det är beslut som vi varit tvungna att ta fram på kort tid och med skakiga underlag – men vi gör vårt bästa och nyttjar den kompetens som finns inom verksamheten.

Men det är klart att detta sliter på oss alla. Att arbeta ensam, att inte se slutet på situationen och att tampas med tekniska lösningar och tillfälliga arbetsplatser vecka ut och vecka in sliter. Minsta sak kräver ett beslut, det som gått på rutin kräver nu plötligt analys. Varje gång. Att se hur kolleger kämpar, lyckas, delar med sig, löser problem och hanterar osäkerhet är naturligtvis en glädje – men vi inser också alla att hela situationen tär på oss. Om du känner att situationen håller på att bli ohållbar – kontakta din chef för ett samtal! Samma sak om du själv eller någon anhörig drabbas av covid-19 och du har behov att samtala om din arbetssituation. Du har också alltid möjlighet att använda dig av företagshälsan om arbetssituationen påverkar dig negativt.

Eftersom situationen tär på oss alla är det så oerhört viktigt att nu ta vara på den ledighet som påsken erbjuder! Använd påskdagarna till återhämtning. Om du inte kan resa dit du brukar så gör stadsutflykter med eget fika, cykla eller ta promenader i alla de vidsträckta grönområden som omger Göteborg. Det är ändå en glädje att våren är här och ljuset gör den sociala distanseringen lite lättare att uthärda.

Jag önskar alla en – trots allt – glad påsk!

Påskägg.