En svår höst med e-post-haveri och smittspridning

Hösten 2020 har inte varit någon av de lättare. Det är några veckor sedan jag updaterade bloggen och det primära skälet är att tiden inte räckt till.

Nu börjar e-post-haveriets konsekvenser minska i teknisk mening. Möjligheter att skicka och ta emot är åter för nästan alla, vi har fungerande funktionsbrevlådor och äldre e-post tuggar långsamt in i våra brevlådor. En del får oönskade effekter när återställningar sker i systemen med kastade mejl som dyker upp och utkast som försvinner. Som jag har sagt i olika sammanhang, det här tar tid och vi kan kallt räkna med problem året ut.

Den interna revisionsprocessen av e-post-haveriet, som inkluderar bedömningar av teknisk expertis, är på gång och jag uppfattar att vi kan få en redovisning inom några veckor. En större utredning där förtroendefrågorna och verksamhetens behov står i centrum är förutskickad och direktiv för det arbetet tas fram av en intern arbetsgrupp inom GU.

Jag har hört många medarbetare berätta om goda och konstruktiva samtal med IT-supporten. Själv har jag också haft sådana. Mitt i allt är det glädjande att arbetet med att ”sopa upp” på det individuella planet har skett i god anda. Men frågorna om vår digitala sårbarhet, om datasäkerhet, om datalagring och vår förmåga att stå emot externa digitala hot måste högre upp på den gemensamma agendan framöver. Sådant är lednings- och styrningsfrågor och kräver bra dialog mellan ansvariga chefer, forskande och undervisande kolleger och skickliga IT-proffs. Just nu pågår, i skuggan av covid-19 och e-post-haveriet, ett viktigt arbete med att ta fram säkra lösningar för datahantering. Läs mer här.

Tyvärr har smittspridningen av SARS-coV-2-viruset ökat kraftigt de senaste veckorna, och särskilt i vår del av landet. Storstadsregionerna är mer drabbade än områden med glesare befolkning. Nya lokala rekommendationer har utfärdats, du hittar dem här. Men framför allt måste vi nu återigen fundera på vad vi kan göra för att inte bli en del av smittspridningen. Det här är på allvar och vi måste hjälpas åt att ta ansvar för varandra och för de andra. Varje person kan göra något och det kan vara just det som bryter en smittkedja.

Som en del i att motverka smittspridningen fattade jag beslut den 4 november om att stänga entréerna på Humanisten och att endast ge plats i byggnaden för studenter och medarbetare från vår fakultet. Det var inte roligt men nödvändigt. Mängden studenter hade ökat vecka för vecka, i takt med att andra lokaler stängde sina dörrar, och särskilt efter de nya rekommendationerna. Därmed stängde också servicecenter Näckrosen. Det är en tillfällig lösning och hur länge det förblir på detta sätt beror på smittspridningen och på Folkhälsomyndighetens och smittskyddsläkarens kommande rekommendationer.

Det är november, en gråtrist och mörk månad. Men det är också en månad när vi kan förbereda jul och nyår, en viss ledighet hägrar och mörkret kommer att få ge vika för ljuset. Vi fick också i denna månad besked om att flera vaccin ganska snart är på väg att ut till dem som behöver. För vår egen del ser vi också en positiv utveckling i det att vi får fler studieplatser för 2021 och att allt fler presumtiva studenter söker till våra utbildningar.

Cause nothin’ lasts forever, not even cold November rain, som Axl Rose i Guns N’ Roses sjunger. På återhörande och återseende – på zoom, teams, mejl och på avstånd! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *