Jag vet att jag sannolikt tillhör en minoritet som tycker om lutfisk. Men jag är van att tillhöra minoriteter så det spelar ingen roll för mig, lutfisk till jul är något jag uppskattar men numera sällan får tillfälle att äta. Idag på Anna-dagen skall lutfisken läggas i blöt för att bli klar till julafton. Den ska sedan kokas lätt och serveras med kokt potatis, vit sås med vitpeppar och gröna ärter. Och så svagdricka till, eller EBE-dricka som min mamma fortfarande säger.
EBE-drickan bryggdes möjligen på Enegrens bryggeri i Majorna och namnet anges komma från namnet på bryggeriets grundare Emanuel Bernhard Enegren (EBE). Mamma växte upp i Majorna men det bryggeriet grundades redan 1859 och försvann i praktiken i början av 1900-talet, ett bra tag innan mamma föddes. Mammas namn på svagdricka levde emellertid kvar. Möjligen fortsatte (eller var det så redan från början?) Eriksbergs bryggeri att sälja s k EBE-dricka. Svagdricka är hur som helst ett idag rätt okänt fenomen (utom möjligen på jul) men det var/är en söt, mörk humlesmakande dryck med låg alkoholhalt som ofta förekom som dryck till mat.
Denna dag lade alltså mormor lutfisken i blöt. Traditionen kommer ifrån bondesamhället då julen behövde långa förberedelser. Och mormor föddes och växte upp som dotter i en bonde- och fiskarfamilj på Orust där lutfisken var en central del av julmaten. Jag minns trappan ner i källaren i det hus på Hisingen som morfar och mormor byggde på 1940-talet, den gick ned från en dörr i det lilla matrummet. Trappan svängde en aning och precis där vid foten av trappan hade mormor ett par stora baljor med fisk i vatten. Vattnet skulle bytas ofta – och lutet skulle i – och sedan med vatten utan lut. Det luktade speciellt – men jag visste ju hur den skulle te sig på julafton på tallriken. Och det var det viktigaste. Och i år blir det lutfisk på julafton. 🙂
